Vaknade precis med vad man kallar fylleångest. Den kännetecknas av att man drack alkohol kvällen innan och när man känner att man börjar vakna från nattens underbara sömn vill man inte hamna i verkligheten igen. Somna om somna om somna om. Så ligger man där och tänker och har den där krypande känslan av obehag, att man kanske gjorde bort sig igår. Gjorde jag det? Måste tänka igenom hela kvällen. Det är här Herr Ågren ovälkommet bufflar in och petar på allt han kommer åt; man har en övergripande känsla av att nånting inte riktigt stämmer. Ibland kan man konstatera att inget hände, kvällen var fab fab - vilket leder till funderingar kring varför man då vaknade med ångest? Kan det vara så att man var så lycklig i sitt tillstånd igår, att det bara finns en väg därifrån och det är raka motsatsen? Andra gånger får man lov att erkänna att igår var kanske inte en höjdpunkt i mitt liv. Och dagens obehag tror jag tyvärr inte är inbillad, så jag måste tänka lite till och vältra mig ytterligare i vad det var som inte stämde igår. Vilken kul dag det här ska bli!
Tur att det är fredag och att jag ska till Linn snart och börja grunda morgondagens fylleångest! Maís ouì, Debban ikväll! Can't wait!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar